Ur trollmötet i Nebbeboda växer en saga fram...
"Jag måste åka hem nu" sa flickan till trollet.
"Redan??? Men du kommer väl tillbaka?"
"Jag vet inte."
"Då måste vi ta avsked."
"Avsked? Vad menar du? Vi kan väl hålla kontakten och vara vänner även efter jag rest?"
"Men jag kan inget om sånt där nätande som du pratat om och jag har inget täcke, bara en gammal filt."
Trollet svalde en snyftning, men tårarna gick inte att hejda. De sköljde som ett augustiregn över trollets ansikte och tvättade bort lite av de drivor av björkfrö som fastnat i skrattrynkorna.
"Tänk om vi aldrig kan berätta sagor för varandra igen…" Trollets förtvivlan kröp in i flickans blodomlopp och hon rös till.
Då viskade den allvetande vinden en sång i flickans öra. Vinden hade en lösning…
/Ur Stinas utkast till "Sagan om flickan och Nebbebodatrollet".
Tack för denna gång Nebbeboda, hoppas vi ses igen! (Med tillåtelse från Lydia Larsson att låna henne som karaktär på fotot.)